[album, Magpie/Playground, betyg: 4]

Jag har levt med den här skivan ett tag. Sandy Mouche´s debut från 2004 var inget jag direkt fastnade för och mina förväntningar på denna uppföljare var därför, kort sagt, svala... Det har talats om sagopop och trollskogar när det handlat om Sandy Mouche, men jag vill inte riktigt hålla med om det. Istället tycker jag det handlar om 60-tals inspirerad pop med snygga och smarta låtar. Faktum är att det här är en riktigt bra skiva. Kanske inte rakt igenom, jag orkar inte riktigt med den lounge-jazziga ”in the sand” eller countrytrippen i ”evening wake, morning flake”. Men varför fokusera på det när resten är så bra? I vackra, teatraliska ”spiderweb suit” tänker jag på Divine Comedy och i ”baby can´t stop” gör refrängen mig så glad att jag inte vill sitta still. Jag gillar framförallt att de vågar experimentera, med både stilar, språk, kyrk-körer och olika instrument. Jag tror bandet har väldigt roligt när de gör sina låtar, en glädje som lätt smittar av sig på lyssnaren. Testa t.ex den Aimee Mann doftande ”le mistral” eller den fantastiska ”chimney hole” som lika gärna kunnat vara avslutningslåten på senaste Belle & Sebastian-skivan...
Om jag någon gång gör en film så är soundtracket klart.

Anders Christensson